Charlie Christensen började teckna Arne Anka 1983. Efter att ha ventilerat och betat av alla viktiga ämnen begravdes den självgoda åsiktsmaskinen tolv år senare. För gott, trodde Charlie då. Men i mars 2003, när USA:s invasion i Irak startade, blev det läge att damma av anknäbben och börja göra politisk satir igen.
Du har sagt i en intervju att en av anledningarna till uppehållet även var flytten till Pamplona. Du fick i och med den svårare att hänga med i vad som händer i Sverige?
Ja, och jag har fortfarande svårt för det. Jag har dålig koll på till exempel vem som är med i Idol och vissa andra svenska berömdheter. Men det finns ju människor som tidningarna skriver om men som aldrig gjort någonting och sen finns ju dom med talang och där har jag väl någorlunda koll i alla fall.
Har du några knep för att hålla dig uppdaterad?
Ja, det är ju internet. Jag läser svenska tidningar på nätet varje dag och lyssnar mycket på P1, så jag följer med i debatterna. Sen åker jag till Sverige mellan tre och fyra gånger per år så man tappar ju inte fotfästet helt.
Så det var Irakkriget som gjorde att du började teckna Arne igen?
Ja, jag ville börja teckna satirserier igen och ingången blev genom serien Konrad K som handlar om en utrikeskorrespondent. I en av serierna satt Arne i baren och sen tog han över helt.
Var det planerat att Arne skulle dyka upp?
Nej, jag hade begravt Arne. Att plocka upp honom igen skulle vara som att gå tillbaka i utvecklingen tyckte jag. Ändå så tog han över. Konrad K var väldigt bra på att ta upp ämnen, men jag ville ha en svulstig typ som kunde ta upp ämnen på ett sätt så att folk skulle orka läsa det. Jag hade ett väldigt bra recept på det med Arne. Jag hade en snabb ingång till ämnen. Sen saknade jag honom också…
Blev du glad eller tog det emot när Arne tog över serien?
I början tänkte jag att han bara skulle hoppa in ibland med en kommentar, men när jag väl hade börjat teckna honom kändes det rätt. Jag hade ett stadigt erbjudande från Metallarbetaren där dom lovade att publicera Arne om jag började teckna igen.Varför blev Arne Anka en fabelserie?
Jag började med djur för att jag använde pastischen på Kalle Anka. Arne Anka handlar i grund och botten om alla de där konstnärerna som jag blev så trött på. Dom ville bara sitta och prata om sin egen storhet hela tiden. Det fick mig att tänka på Kalle Anka. Han går ju alltid omkring och skryter om hur bra han är och jag hade alltid velat teckna en serie som gör dagskommentarer.
Är det lättare för folk att ta till sig ett ämne om det presenteras av djur?
Ja, det tror jag. Med fabler blir figurerna roligare att titta på. Det är alltid lättare att karaktärisera en människa genom att säga att hon är det eller det djuret. Det tar mycket mer tid och kraft om man ska rita henne som människa och sedan förklara att hon beter sig som en krokodil. Om du däremot tecknar henne som krokodil så får du direkt en ingång. Du visar vilket totemdjur hon har.
Arne Anka utspelar sig mycket i barer. Är det den bästa miljön att diskutera politik i?
Jag har en tes om att baren är demokratins fundament. Av många anledningar. Dels så kan du träffa vem som helst i en bar. Du kan utan problem prata med både någon från extremhögern, en vanlig svenne eller någon från yttersta vänstern. Man diskuterar och dricker lite grann. Alkoholen gör att man blir mer framfusig i sina åsikter.