”Staden i Västerlandet”, så kallade Erik Lundberg sitt sista manuskript som låg i det närmaste färdigt vid hans plötsliga bortgång 1969. Det är i många stycken en sammanfattning av ett långt livs tankar och erfarenheter, en bred tillbakablick över västerlandets rötter och stegvisa utveckling. Här berörs såväl romartidens byggnadsteknik som efterföljande tidsepokers byggnadsvilja i Bysans, tidig medeltid fram t o m höggotiken. Stadens organisation i gatunät och kvartersbildning och läget av stadens funktioner, kyrka såväl som administration, tecknas i ett utvecklingsperspektiv.

Analysen av byggnadernas formella uppbyggnad tillsammans med tillgänglig teknik är präglad av Erik Lundbergs utomordentligt originella synsätt och tolkning, det kan gälla det enkla bostadshuset eller den höggotiska katedralen.

Erik Lundberg ställer frågor på sitt eget karaktäristiska sätt: hur danades egentligen Europa, som är vår arvedel? Den frågan angriper Erik Lundberg från tidiga år fram till de sista. Hans svar finns till stor del i detta hans postumt utgivna arbete.

Erik Lundberg var en mångsysslare: arkitekt, arkitektur- och konsthistoriker, trädgårdsarkitekt, landskapsarkitekt, författare, forskare, kyrkorestauratör, akvarellmålare som amatör, en ömsint make , far, farfar och morfar.

Erik Lundberg föddes 1895 av Emma Lundberg, f. Bong och Carl T. Lundberg. Familjen växte upp i Malmö men flyttade tidigt till Stockholm och efter några år till Lidingö.

Erik var gift med en bonddotter ur Edhsläkten, Ingegerd Koch. De träffades under hans tid som restauratör av Vreta Kloster.

Hans lärare under studietiden var b l. a. Osvald Sirén och Jonny Roosaval, senare Sigurd Curman i monumentforskningen 1916, han följde troget Curmans linje under början av sin antikvariska verksamhet. Detaljer finns återgivna i häftet ”Erik Lundberg” av Armin Tuulse, Per Westerlund och Jerk Alton i ”Antikvariskt arkiv 60” utg. Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitetsakademien (ISBN 91-7402-008-0, Berlingske Boktryckeriet, Lund 1975).

Erik Lundberg arbetade alltid, det minns vi barn ännu. Han reste mycket i sin forskargärning, framför allt i Europa med Turkiet, även i Japan med sina arkitekturstudenter, i sina restaurerings- och landskapsarbeten samt i sin nyproduktion av byggnader, han hade ett arkitektkontor på Kungsgatan i Stockholm.

Under många resor hade han med sig hustru och/ någon av döttrarna eller sonen.

I trädgårdsarbetena samarbetade han med modern, Emma Lundberg, välkänd inom detta område.

Erik Lundbergs forskarbana famnar utpräglad antikvarisk konsthistoria och subjektivt färgad formanalys i en konstruktiv fantasi.

Hans författargärning är omfattande: doktorsavhandlingen ”Herremannens Bostad, 1935 följdes av beskrivningar av restaureringsarbeten, han restaurerade ca 120 kyrkor, ruiner och byggnader, som chef för Riksantikvarieämbetets byggnadsminnesavdelning .

Bland hans viktigaste, större publikationer kan nämnas: Byggnadskonsten I Sverige under medeltiden, 1940, Svensk Trädgård tills. med modern Emma Lundberg, 1941: Svensk Bostad, 1942 (två upplagor); Arkitekturens Formspråk, 10 delar, 1945-1961 (Nordisk Rotogravyr). Albertus Pictor 1961; posthumt :Trä Gav Form, 1971; del av ”Skärgårdsboken” 1970 samt posthumt ; Staden i Västerlandet, 2008 (ISBN 978-91-631-4350-2).